Imorse ringde min Handläggare från Arbetsförmedlingen. Eftersom jag har jobbat på café och därför är 'serviceinriktad', som de så fint uttrycker det. Så tipsade hon mig om ett deltids/extrajobb inom handeln. Det dom verkar glömma är att det nästan var 10 år sedan jag jobbade på det där (sommar)cafét och att det inte var speciellt seriöst heller.
Hur som helst så hade hon varit i kontakt med någon där och de ville gärna träffa mig. Visst tänkte jag, härligt! Jag som nästan började tro att den där 'arbetsförmedlingen-ringer-och-tipsar-grejen' bara var en myt. För det har då aldrig hänt mig förut.

Jag gick dit och pratade med en av cheferna och de ville 'ha' mig trots att jag aldrig sysslat med eller ens är speciellt intresserad av deras sortiment. Jag skulle få komma på söndag och gå igenom jobbet med chefen och sen skulle jag få bestämma om det var något jag ville förtsätta med eller inte. Om jag skulle vilja fortsätta så ville de ha mig på praktik måndag morgon och några veckor framöver så att de kunde lära upp mig.
Tjohoo! Tänkte jag och såg dollartecken framför mig.

Påväg till AF och min handläggare så ploppar det upp en tanke. 'Men.. måste man inte vara 25 för att kunna få praktik? Ja fast.. den här praktiken leder ju till jobb.. så då kan de ju inte hindra mig! Eller?!'

JO! De kunde visst det. Jag FICK inte praktisera eftersom jag är under 25 och bara har varit arbetslös i en månad. Så man kan säga att arbetsförmedlingen hindrade mig ifrån att få ett jobb.. samtidigt så kunde jag inte förmå mig att explodera på den söta lilla damen. Hon gjorde verkligen allt för att hitta något 'kryphål' och tyckte det hela var väldigt förargligt.
Det kändes bittert att behöva gå tillbaks och tacka nej :/
Samtidigt så slapp jag ju jobba extra/deltid och 'slösa' bort mina 75 ersättningsdagar som man har när man jobbar deltid. För så många timmar extra var det faktiskt inte..