Varje dag med Theo är som en frågesport. Han frågar och frågar och frågar tills öronen blöder och det tillslut inte ens är möjligt att ge pojkstackarn ett vettigt svar.

-Ät maten nu Theo.
-Jamen afföj ska ja äta den?
-Så att du blir stor och stark.
-Men afföj ska ja bli de?
-Så att du orkar gå ut och leka, vill du inte det?
-Jo men afföj vill jag det?
-Ööh ja för du vill det..
-Men afföj då?
-För att jag säger det!
(1sek.. 2sek.. 3sek..)
-Mamma titta i fönstjet, va e de föj gubbe?

Ja jag säger då det..